Det där med lokalsinne

Så imorse hoppade jag in i bilen och körde tll Sunshine coast. Det är första gången jag kör själv dit, och kieran hade hembesök på schemat hela dagen så han behöver GPSen. Jag fick använda telefonen, den hoppar runt lite då och då och fungerar väl inte helt optimalt, men jag kom fram ändå. Kim tog examen i november men har sökt ett post-graduate visum som låter henne stanna och jobba i ytterligare 18 månader, så nu vet jag vart jag har henne minst 6 månader framåt. Det är skönt. En av hennes vänner från Nederländerna var och hälsade på, så vi spenderade dagen vid kondalilla falls och på stranden. 

På vägen hem, ve och fasa, så dog telefonen! Min GPS! Ficklite panik och tog fel avfart först, men det kändes inte rätt så jag åkte tillbaka upp på motorvägen  (åt rätt håll till och med) och hittade faktiskt hem! Jag har varit så stolt de senaste veckorna när jag faktiskt kunnat köra fram och tillbaka mellan brisbane och stanthorpe utan gps, jag har ju så fruktansvärt dåligt lokalsinne. Jag önskar jag var en sån som på instinkt vet vilket håll man borde åka, eller kan titta på en karta en gång och sen minnas vart det var hört och vänster, eller kunna åka en väg och komma ihåg hur man hittar tillbaka sen... men det kommer aldrig att bli jag, världen vrider och vänder sig i huvudet på mig och ser jag inte upp så är jag plötsligt på väg hem från Solna och inser att jag är på motorvägen norrut istället för söderut...

Kommentera inlägget här :