Det där med lokalsinne

Så imorse hoppade jag in i bilen och körde tll Sunshine coast. Det är första gången jag kör själv dit, och kieran hade hembesök på schemat hela dagen så han behöver GPSen. Jag fick använda telefonen, den hoppar runt lite då och då och fungerar väl inte helt optimalt, men jag kom fram ändå. Kim tog examen i november men har sökt ett post-graduate visum som låter henne stanna och jobba i ytterligare 18 månader, så nu vet jag vart jag har henne minst 6 månader framåt. Det är skönt. En av hennes vänner från Nederländerna var och hälsade på, så vi spenderade dagen vid kondalilla falls och på stranden. 

På vägen hem, ve och fasa, så dog telefonen! Min GPS! Ficklite panik och tog fel avfart först, men det kändes inte rätt så jag åkte tillbaka upp på motorvägen  (åt rätt håll till och med) och hittade faktiskt hem! Jag har varit så stolt de senaste veckorna när jag faktiskt kunnat köra fram och tillbaka mellan brisbane och stanthorpe utan gps, jag har ju så fruktansvärt dåligt lokalsinne. Jag önskar jag var en sån som på instinkt vet vilket håll man borde åka, eller kan titta på en karta en gång och sen minnas vart det var hört och vänster, eller kunna åka en väg och komma ihåg hur man hittar tillbaka sen... men det kommer aldrig att bli jag, världen vrider och vänder sig i huvudet på mig och ser jag inte upp så är jag plötsligt på väg hem från Solna och inser att jag är på motorvägen norrut istället för söderut...

Officiellt flyttat in i Brisbane

Söndag i Brisbane. Och jag behöver för en gångs skull inte åka tillbaka till farmen om några timmar. Nu är jag klar! Hade min sista dag i torsdags, det fanns inte tillräckligt med jobb för fredagen, de sista veckorna har varit lite knapert med jobb på farmen för rödkålen och sellerin var inte klar så det fanns för mycket folk och för lite jobb. Spenderade fredagen i stanthorpe, sa hejdå till kollegor, packade ihop mina saker, och så åkte vi tillbaka lördag förmiddag.

Turen mellan stanthorpe och brisbane har ändrats ganska mycket mellan september och februari. Min favorit-tid var i september-oktober när man är ungefär halvvägs till Brisbane så är man uppe på ett berg och åker ner ner och ner (från Brisbane till stanthorpe blir det ju istället upp upp och upp) men i september oktober slutade vi vid 4, jag åkte direkt ull brisbane och kom upp på berget när solen började gå ner, och man ser ut över dalen nedanför och himlen var alldeles blå och rosa och lila, det var så vackert! Sen var jag tvungen att köra en tredjedel i mörkret och det är ju ingen hit... Sen gick solen ner senare, jag slutade tidigare, och även om dalen är fin så var det inte lika fint utan solnedgången. Under en kort stund åkte jag förbi ett fält fullt med blommande solrosor. Men det var ungefär 2 veckor sen försvann de. Är ganska glad att jag inte behöver köra den sträckan något mer, jag gillar inte att köra bil, och jag har kommit på att anledningen är att alla andra är ju banne mig dumma i huvudet.

Imorgon ska jag upp till Sunshine Coast och se kim, sen ska jag söka nya jobb, så fort jag får mitt rekomendationsbrev från managern på farmen, det skrev han så gärna och jag tror att det hjälper en hel del. För som det är nu är vi ganska panka efter nya zealand, kieran's jobb är bara deltid än så länge och jag får min sista lön på onsdag. Det blir spännande det här!

Så vad har jag egentligen åstadkommit under 5 månader på farmen? Jo här är en del....

3 dagar kvar

Sista veckan. Äntligen. Jag är så trött på att håret luktar sallad, att vad jag än gör så surrar alltid insekter i mitt tak när jag ska sova, att alltid hitta spindlar i duschen och ha en toalett som luktar avlopp. Trött på att inte kunna lita på vattnet i kranen då det är bra ibland men ibland är det vitt, ibland bubblar det och ibland är det fullt med skräp. Trött på att vara sömnig klockan 8 på kvällen för jag varit vaken sen 5, och trött på att vakna klockan 6 varje helg och inte kunna somna om för jag är så van. 5 månader klart, hur många trodde ärligt att 100% stadstjejen Lovisa skulle stå ut så länge? Jag har spenderat lika mycket tid här som vi bodde i Tasmanien... sjukt.

Det har inte varit så mycket de senaste veckorna heller. Mest irriterad blev jag igår när jag kvart i 6, allvarligt precis utanför dörren för att gå upp till skjulet där vi börjar, så får jag sms från managern som ber mig ta dagen ledigt. Jag sa att det var inte så rättvist att säga precis innan vi börjar, jag hade hellre sett att han bett mig dagen innan, men visst. Då fick jag svaret att "just come in". Men finns det inget att göra så är det ju ingen poäng med det, så det sa jag till honom och gjorde en till kopp kaffe. Planterarna jobbade inte heller, och Lisa som jag bor med planterar, så vi hade inget att göra någon av oss. Såg en timme senare att managern skickat sms att han kunde använda mig eller Lisa, jag fick bestämma, men klockan var redan över 7, så jag och Lisa åkte till Girraween istället. Vi gick upp på pyramiden igen, jag för andra gången men Lisa hade aldrig varit där. Det var bara vi och en fotograf för Outback Magazine där, och han ville ha lite folk i sina bilder så man kan se hur stora stenarna är, så kommer inslaget med så är vi i Outback Magazine's juni/juli nummer.

Nicole kom med en förkylning som hon gav till Kieran, så såklart hann den ikapp mig också. Men är jag sjuk nu så hinner jag bli frisk tills mamma och pappa kommer, så det var väl lika bra det!